Första mötet

Idag har vart den sista dagen på detta fantastiska projekt. För drygt 6 månader sedan träffade jag på Monica och Cameron på företagarnas frukostmöte, de var där för att presentera Operation Mercy och deras arbete runtom i världen. Du vet hur man kan känna ibland man vill hjälpa till men man vet inte riktigt hur, så kände jag. Jag gick fram och presentera mig, lämnade mitt visitkort och sa att jag ville vara med och bidra. Bara en dag senare blev jag uppringd av Monica och de var lyrisk över bilderna de sett på min sida, hon var ganska rak och fråga om jag ville följa med och dokumentera några av deras projekt ute i världen. Specifikt Tadzjikistan och Jordanien – en vecka senare var det bestämt, jag åker med dem.

Volontär arbete

Hela projektet har från min sida vart volontär och jag har inte tjänat några pengar på detta, jag har lagt nästan en månad av mitt arbetsår på detta projekt och lite till. Jag skriver inte det för att du ska klappa mig på axeln men det är viktigt att få fram budskapet då dem som skänker pengar till Operation Mercy förväntar sig att pengar ska gå direkt till behövande och inte exempelvis mig.

Uppmärksamhet från över 40 länder

Projektet har fått en otroligt stor uppmärksamhet och spridning, det har blivit publicerad 4 gånger i tidningar/webtidningar/debattsidor som blivit delat över 100 gånger och jag har vart med i radio 3 gånger varav en gång direkt från Jordanien. Även om jag skrivit på Svenska i bloggen så har jag fått besökare från över 40 länder till bloggen. Jag kommer arbeta hårt för att få in internationell spridning på detta och försöka ge förståelse för hur dessa människor har det och vilket arbete Operation Mercy gör runtom i världen. Vi kommer under kvartal 1 nästa år att ha en stor utställning i Örebro kring projektet, om det blir lyckat vill vi göra en även i Stockholm. Vi har även planer på att göra en fotobok kring projektet och resan, men bara i idéstadiet.

 

Livets resa

Projektet för mig på ett personligt plan har utan tvekan vart det viktigaste jag gjort i mitt liv, jag har fått sett både fantastiska men också hemska saker, jag har träffat människor från ett mångfald av kulturer, religioner och livsuppfattningar. Jag har träffat människor som har haft ett otroligt bra liv men valt att leva i utvecklingsländer för att hjälpa andra och jag har träffat dem som har förlorat allt, de som bara äger de kläder de har på sig. Resan blev mer än jag någonsin kunnat föreställa mig, en resa som har ändrat min syn på livet och en del av mina värderingar.

I morgon reser vi hem igen och även om slutet på denna resa var gott så är inte allting gott. Vill avsluta med några bilder som jag tycker symboliserar denna resa och de projekt som Operation Mercy bedriver. Stort tack till Monica, Cameron, Susanne och Karri som jag rest tillsammans med.

En entreprenör och kämpe från Tadzjikistan, trots sina motgångar driver han företag och hjälper handikappade kvinnor med arbete.

Fantastisk vy från öknen i Wadi Rum i Jordanien

Ett lokalt sjukhus i Duschanbe som nu har fått tillgång till 11st kranar med rinnande vatten tack vare Operation Mercy

Syriska flyktingbarn får träffa andra barn, utbilda sig och leka tack vare Operation Mercy

Anzob passet i Tadzjikistan som är klassad som en av världens farligaste vägar.

Irakisk liten flicka på flykt från krig

Liten cp skadad pojke som får möjlighet till rehabilitering genom Operation Mercy

20141102_amman_jordbruk_0093 as Smart Object-1

Volontär inom Operation Mercy som hjälper till att försörja flyktingfamiljer med mat och lär bönder hur de ska bruka jorden